Gick in på min gamla blogg som jag hade under min graviditet och blir faktiskt lite ledsen i ögat och de gör ont i mitt hjärta.
Mitt liv var så fruktansvärt stormigt mitt i lyckan, sista tiden av graviditeten hände så mycket olika saker, som påverkade mig känslomässigt, när min plutt var nyfödd fortsatte allt... MEN jag var stark, jag lyckades med hjälp av fina vänner, min familj, jag lyckades stå upp och vara en bra mamma/vän. När jag läser allt jag skrivit förstår jag varför jag bara vill ha ett barn. Inte för att det är jobbigt att ha barn för jag älskar det. Men det var en tuff tid i mitt liv och de har gjort mig stark och till en viss del "känslokall" mot andra. Den tiden kom jag på att jag klarar mig själv, är inte beroende av någon och jag ska inte bli det heller. Ingen ska få mig att må dåligt och får nån det stöter jag bort dom!
Mm, känner igen det där! Men utan det skulle du inte vara den fantastiska personen du är idag!
SvaraRaderaKramar!!