Julia har lika bra lokalsinne som mig. De finns en skog dom brukar gå till på fsk som som kallar sagoskogen. Där finns bl.a. En prinsessas skott, häxans kvast en fängelsehåla och massa andra roliga saker. Julia hittade dit hemifrån oss och hon hittade även i skogen. Nedanför ett litet berg i skogen ville hon gå ner, hon nämde att om man går här ser inte fröken så dom har nog inte gått ner dit, så frågade hon om hon och jag skulle ner och se, så vi gick ner och hon vart så glad och säger, åååh hör har jag aldrig vart och vad vackert de är här. Vi utforskade den nya delen av skogen som nu heter trollslagen. Där trollmamman bor med sina 11 små trollbarn. Jag sjöng vaggvisan.
Jag har börjat älska skogen för att Julia gör verkligen det.
Vi har haft två dagar utan trotts och de har vart så skönt. De lönar sig att vara konsekvent och att hålla på att ett nej är ett nej. Vad de än gäller. De är så viktigt. Både nu och för framtiden. Att förstå när man måste ge sig och vart gränser går. De har vart två tuffa veckor med långa utbrott och gråt om små saker men de verkar blekna nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar